söndag 16 november 2008

Fyllan och Villan


vad är det för ursäkt?... jag kan inte säga att jag hatar dig för det gör jag inte, det är sveket som du har gjort som gör ondast. Mycket kunde man stå ut med men det här var slutet, kanske lika bra. jag är som att jag sitter i chock nu också, medans andra inte är förvånade alls.



Jag var blind!.. Blind som gav dig så många chanser jag var blind som inte såg verkligheten.

Verkligheten är den att du och jag var inte är emnade att vara tillsammans, visst vi har haft det bra men också väldigt dåligt. Att jag inte kunde se det tidigare... man är där för en person och ställer upp för den men ändå blir man stucken i ryggen gång på gång.

Du fick mig att inse att kärlek är nått som ska va fint och som man ska må bra av, det är ingen lek. Men troligtvis så var du mera ett barn med omogenhet så vetiduga... Tack för att du har öppnat ögonen för mig. det gör fortfarande ont men det är sveket som är värst....

Jag hoppas innerst inne att det kommer att gå bra för dig men ändå kan jag inte låta bli att tänka motsatsen.

Nu så här efter kan jag bara säga att kommer ALDRIG utsätta mig för en sådan person igen, som vill bara göra en illa och hugga den i ryggen och få en att må skit.Någon som inte vet vad orden jag älskar dig betyder!.

Jag har en framtidsplan och den planen ska jag klara av att utföra vilket jag kan göra lätt med eller utan dig... Du gav mig en helt annan syn på vad kärlek är!

Vill avsluta detta sorge skit med att säga att Jag kommer aldrig sörja över det vi har haft och lägga tyngd på att må dåligt över det, för det förstärker bara hans innre...Jag gör som du säger jag lever vidare och tänker inte på det som har varit..."Fuck it"..

Inga kommentarer: