Livet är en bergodalbana!

Kom nyss hem från praktiken, kändes rätt så bra att jobba idag och få något annat att tänka på.

I dag var det första behandlingsdagen för mamma, kändes jobbigt att va med och se på men huvudsaken är att hon kände sig trygg. Just nu känns det verkligen som att mitt hjärta håller på att dras ut, ångesten stiger och tårarna rinner. Man kan ingenting annat än att bara stå brevid och försöka se det positiva i livet.
Jag skulle ge vad som helst för att låta min mamma slippa den här skiten.

Skulle aldrig kunna se ett liv utan min kära mamma även fast vi har haft våra dispyter så kommer jag aldrig överleva utan dig.
Jag vill också skänka en tanke till Carina va skulle världen göra utan våra mammor!.

Snart är det Jul känner mig inte så pepp på det heller, känns inte som en riktigt god jul....